Sader

I det här landet kan man aldrig gå säker. Jag syftar såklart på vädret. Snart kommer natten på dagen och tvärtom. När jag och E promenerade idag så skiftade det mellan att vara supervarmt och svinstorm. Iaf de jag vill komma till egentligen är faktikst att Danska vägen är otrolig mycket längre än vad man tror. Jag har alltid tänkt mig att den börjar vid Redbergsplatsen och slutar typ vid Hotel Örgryte. Men det visade sig att den sträcker sig enda ner till Liseberg. Mycket underligt tyckte vi. Vi gick en väldigt lång promenad och slutade där vi började, Linné.

Nåja, detta var ju kanske inte så intressant för er lyckostar som slipper Göteborg. Så ni kan få lite annan sörja om ni vill, även ni från Göteborg får läsa det.

Jag tänkte ju skriva om matchen, men det gör jag inte. Ge mig ett vapen och Martin Hansson finns inte mer.

Jag behöver lite semester, få komma bort ett tag och slippa Göteborg. Känna att jag inte hör hemma där jag är, bara för att få lite spänning. Här är allt så himla förutsägbart, man vaknar och dricker kaffe. Man bloggar (med start idag) och dricker kaffe. Träffar vanligtvis Erik och dricker kaffe. Träffar någon annan och dricker öl. Men nu är det slut på det! Auf wiedersehen mitt gamla liv. Nu börjar en ny era! The big big era.

Vissa saker ska raderas och vissa saker ska tillkomma, eller iaf återupptas. Jag ska radera vardagsfyllor, skräpmat och mitt gnäll.
Saker som ska återupptas är  att ta långa promenader med Erik, att läsa böcker, spela in musik och skriva.