Sader

Gah, först och främst måste jag bara vara lite arg. Varje kväll när jag jobbar så kommer min avlösare sent och jag missar 3000000 vagnar för det. Men idag var det extremt, hon kom 45, 45 jävla minuter sent. Är det tokigt? Borde hon skjutas?

Och sen blir man ju lite ledsen också. När man ser alla tokar i det här landet som lägger upp massa "hej-jag-mår-dåligt"-bilder. Visst, folk mår dåligt ibland och det kan vara piss. Men måste man visa upp det för halva världen? Jag vet att det inte är så lätt för er, nu när Kent släpper nytt. Men snälla håll ut, det är bara några dagar kvar. Ni kan få låna min Gillette Fusion sålänge. Håll till godo.

Jag sitter just nu och äter kalla pannkakor som min mormor gjort åt mig. Funderingarna i min hjärna vandrar just nu runt i färgglad värld, när jag tänker på att jag Sader Daher ska köpa en dator på torsdag. Jag har aldrig i hela mitt liv köpt en sån modern pryl. Telefoner etc har jag alltid fått och min dator är en kartong fylld med lite bös så den får tyngd. Allt kommer kännas så fräscht. Tomt på skrivbordet, inte massa sladdar överallt osv. OH VA GÖTT, som vi säger.

Jag tror att jag behöver någon extra krydda i kryddskåpet, en extra häst i stallet eller helt enkelt en neger extra i trädet. För jag är inte riktigt nöjd med saker och ting. Jag känner mig mer pepp och gladare än vanligt, men något saknas. Jag tror som sagt på en liten tripp, någonstans. Med de jag tycker om. Bara en kort visit så man kan känna att man längtar hem. Det var verkligen längesen jag var borta såpass länge att jag riktigt längtade tillbaka till Göteborg. Det var nog senast ett år sedan, när jag var i Sthlm från torsdag-måndag. Då på söndags kvällen längtade jag verkligen extremt mycket hem till Göteborg minns jag. Men då när jag väl kom fram till Göteborg så sket sig allt som jag längtat efter så. Kanske ett tecken på att jag egentligen inte borde bo här, eller iaf inte sakna människor när jag är bortrest?

Jag känner mig utbränd, så fort jag sätter mig ner så somnar jag nästan. På väg till jobbet, på jobbet och på väg hem från jobbet har ögonlocken blivit för tunga. Och lagom pinsamt när man sitter och läser på spårvagnen med en wannabe-Tony Montana bredvid sig och plötsligt råkar somna och man tappar sin bok i hans knä. Lyckat.
Montana 1- Sader 0.