Sader

I natt fick ingen annan än jag själv lida när jag blev väckt mitt i natten. Jag vaknade när jag hör att Erik kommer hem och pratar med sin fylleröst  med Timmy om att han ska äta toast. Jag övervägde att gå upp och bli rasande som föregående natt, men jag somnade i stället om fortare än vad jag kunnat ana. Och tur var väl det. Det är ingen bra vana jag fått in, att vakna och vara arg om nätterna. Det tär på mina annars väldigt starka sömn-kraften.

Igår var det världens lugnaste dag på jobbet, satt åtta timmar vid datorn.
På vägen hem fick jag panik på tåget, det var så mycket folk. Det var invigning av den nya arenan i Göteborg, damlandskamp mellan Sverige-Brasilien, plus att Liseberg hade premiär för året och tro fan att pendeltåget bara består av en enda vagn. Så där står jag bland 10 år gamla flickor som målat svenska flaggan i sina ansikten och svettas och grips mer och mer av panik, rädsla för att inte hinna av tåget vid Mölndal.
När jag väl kom av tåget gick jag hem och slappade med grabbarna, sen spelade vi lite fotboll på kvällen.